Ordet kris används ju så ofta i media för närvarande att det är lätt att tröttna på det.
Det som du som ledare däremot inte bör tröttna på, är ditt eget förhållningssätt till kriser - det avgör på många sätt din framgång som ledare.
Detta nummer av webbtidningen har vi därför valt att fokusera på hur du som ledare förhåller dig till kriser.
Det hjälper dig med hur du kan förbereda dig för att med enkla medel göra din nästa kris till mer av en möjlighet än ett hot.
"En plan är bara en plan så länge den är oprövad"
Att ha tänkt igenom både stora och små frågor i ditt ledarskap, att ha format ett team och en organisation som kan hantera krisen och tillsammans skapat en plan för åtgärder och kommunikation är till stor hjälp.
Men en plan är fortfarande bara en plan så länge den är oprövad. Att öva olika scenarion ger dig en beredskap för det oväntade, för som författaren Paula Hammerskog säger i intervjun: "Har vi varit med om det förut ska det ju inte skapa en kris".
Vi skickar också med dig viktiga frågor att ställa dig, när du utformar er alldeles egen krishanteringsplan.
Att som ledare känna till hur en person vanligen reagerar i de olika faserna i en kris, är väsentligt och du hittar god hjälp i artikeln "Hur du som ledare hjälper en medarbetare i kris".
En av mina viktigaste lärdomar om kriser
En av mina egna viktigaste lärdomar kring kriser kom när jag studerade psykosyntes och där de lyfte fram perspektivet att en kris är som ett ekollon som ligger på marken. Vi kan se på det ekollonet på två sätt - antingen ser vi det som att det ligger där för att det har blåst ner från trädet eller så ser vi på det som att det ligger där för att starta en ny ek.
Att kunna ha båda dessa perspektiv tror jag är nyckeln till en framgångsrik hantering av kriser, både personliga och yrkesmässiga. Att se att det alltid finns två delar i en kris, det jobbiga (att ha blåst ner) och möjligheten (att starta en ny ek).
Problembarnet i organisationen
Jag påmindes nyligen om det när jag en solig oktobermorgon för några veckor sedan tog tåget ner för att jobba med en grupp på ett större tillverkningsföretag i södra Sverige.
Chefen hade anlitat mig några år tidigare då hon var chef för en annan grupp, låt oss kalla dem Avdelning C. Då jag skulle arbeta med Avdelning C fick jag veta att detta var sista möjligheten att göra något med gruppen, annars skulle man behöva ta till andra radikala åtgärder.
Gruppen hade sämst resultat av samtliga team (och det var många) på verkstadsgolvet. Det fanns konflikter och osämja inom gruppen. Det index som man använde för att mäta kvaliteten på deras produktion visade att de presterade klart sämst i hela organisationen. De var helt klart sedda som problembarnet på företaget och en avdelning i djup kris. En kris som man ville hindra från att sprida sig till resten av organisationen.
En ny möjlighet växer fram
Jag träffade dem vid tre tillfällen och vi arbetade med att hjälpa dem att lära känna varandras likheter, olikheter och arbetssätt bättre. Vi byggde systematiskt en grund för att kunna hantera det jobbiga - de många konflikterna.
Någonstans längs vägen kändes det som att det började växa fram en känsla av hopp hos medlemmarna i gruppen, att där fanns en möjlighet i allt det jobbiga.
Det fascinerande resultatet
Hur kraftfullt detta hoppet och synen på deras möjlighet var, fick jag inte klart för mig förrän jag klev av tåget den där soliga oktobermorgonen för några veckor sedan. Deras tidigare chef berättade då för mig att Avdelning C numera levererade bäst kvalitet i hela organisationen och följaktligen fungerade deras samarbete också mycket bra.
Jag vill inte på något sätt påstå att det arbete jag gjorde med dem var den enda faktorn som påverkade, där fanns mycket att bygga på; både en hängiven chef som såg det jobbiga men valde att också se möjligheten, där fanns också individerna i teamet som valde att jobba med sitt eget förhållningssätt till varandra och till krisen.
Och jag känner en stor glädje över att ha kunnat vara med och stödja dem i processen, att ha kunnat hjälpa dem att se att i en kris finns både det jobbiga och den där potentialen, möjligheten, som kan leda till att det växer upp en ny ek som vida överträffar våra tidigare förväntningar och teser om vad som är möjligt.
För din framgång som ledare,
Markus Amanto