Elizabeth Gummesson åkte in på sjukhus flera gånger och fick diagnosen "utbränd" i läkarutlåtandet.
Utifrån sina egna och andras erfarenheter skrev hon boken "Good Enough" som handlar om att lära sig att hantera sina egna krav inifrån och inte jämföra sig med andra.
Vår egen medarbetare Laura Sjölander hade hört både ris och ros om boken och Elizabeths budskap. Här sammanfattar Laura sina reflektioner efter att ha läst boken och kopplar även detta till begreppet självkänsla.
Reflektion kring boken och begreppet "Good Enough".
Begreppet Good Enough började användas flitigt under 2009 när Elizabeth Gummessons bok med samma titel och undertiteln - bli fri från din perfektionism gavs ut. Utgivningen i pocketformat under 2010 har tillgängliggjort boken för den breda allmänheten och den har blivit läst av ett stort antal människor. Författaren, tillika coach, håller även i mycket välbesökta föreläsningar i ämnet.
Boken "Good Enough- bli fri från din perfektionism" är skriven utifrån författarens egna erfarenheter av perfektionistfällan. Boken har många träffande exempel både ur hennes eget, men också ur väninnors liv, exempel där perfektionismen fått ta överhanden. Författaren åker in på sjukhuset både en och två gånger med diagnosen "utbränd" i läkarutlåtandet.
Boken innehåller såväl fakta som en hel del reflektionsfrågor och övningar (utmaningar) att göra om man på allvar vill arbeta vidare med detta.
Vad är en perfektionist?
Elizabeth menar att definitionen på en perfektionist är att han eller hon vill göra på sitt sätt, vilket innebär att hon inte tar till sig andras sätt att göra saker på, utan gör sakerna hellre själv så att det blir på rätt (läs: på sitt) sätt, vilket leder till att perfektionisten kanske själv får göra allt till slut.
Perfektionisten har höga förväntningar på sig själv och sin omgivning. Vidare accepteras inga fel eller misstag, varken hos perfektionisten själv eller hos andra. Perfektionisten agerar utifrån rädsla- att inte bli accepterad, inte bli omtyckt, inte räcka till, för att bli bedömd och dömd.
Sänk ambitionsnivån
Författarens tips för att ta sig ur perfektionistfällan handlar mycket om att sätta gränser för hur livet ser ut och hur man vill att det ska se ut. Hur man behandlar sig själv och hur man lär sig prioritera så att kraften kan läggas på rätt saker istället för att göra allt till 100 % - hela tiden.
Begreppet Good Enough handlar om att exempelvis sortera bland sina arbetsuppgifter och medvetet plocka ut de arbetsuppgifter där man kan sänka ambitionsnivån och där det räcker med att det blir "tillräckligt bra" för att istället prioritera ett fåtal där man verkligen lägger manken till. Här kan man till exempel be om hjälp av chefen att prioritera vad som är viktigast, tipsar hon.
Bäst när det gäller
Grundtesen i boken är att man ska lära sig att hantera sina inifrånkommande krav, genom att sänka ambitionsnivån, tänka: "vad är det värsta som kan hända", inte jämföra sig med andra och välja vilka saker i livet man vill lägga den mesta energin på, för att kunna vara bäst när det gäller.
Nykter perfektionist?
Av de recensioner och bloggar som jag läst och det jag hört från bekanta som också läst boken eller lyssnat till hennes föreläsningar, kan två grupper urskiljas:
Dels finns de som menar att Gummesson inte landat i ämnet ännu, att hon ännu inte är en nykter perfektionist, då hon ger intrycket av att hon inte verkar leva som hon lär. Därmed menar de, får hon svårt att skapa autencitet i det hon förmedlar och tappar förtroende från sina läsare såväl som åskådare.
Den andra sidan av läsare och åskådare menar tvärtemot att hennes resonemang är viktiga, att de fått med sig många goda tankar genom boken och att hon hjälpt dem att sätta stopp för deras egen perfektionism.
Sätt dig själv främst
När Gummesson resonerar kring att det är viktigt att lyssna till sin egen vilja och sin egen inre röst - att lyfta sina behov och önskemål, att bli den viktigaste människan i sitt eget liv och vara sin egen bästa vän, då kopplar jag det givetvis till att alla människor, och kanske speciellt perfektionister, skulle må bra av att försöka bättra på självkänslan, vilket också behandlas i ett helt kapitel i boken.
Självkänsla botar
Efter att ha intervjuat briljanta människor i ämnet självkänsla inför detta nyhetsbrev, tror jag att många skulle må bra av att börja i den änden. Att börja älska sig själv, för den unika människa man är, oavsett vad man presterar på jobbet, oavsett om man ibland känner sig otillräcklig som förälder, oavsett lite gäddhäng under armarna och ett hem som var modernt på åttiotalet.
Lyckas man stärka sin självkänsla kommer man i allt mindre utsträckning känna att man behöver prestera något för sig själv eller andra, för att känna sig bra i sig själv.
Om man har en god självkänsla, förstår man också att sluta jämföra sig själv med andra.
Elizabeth menar att alla skulle må bra av en bättre självkänsla men jag undrar om man inte perfektionister har lite extra behov av detta. Kan man sätta likhetstecken mellan perfektionist och dålig självkänsla? En perfektionist känner bara att hon duger om hon lyckas med sina högt ställda inre krav. Det tål att tänkas på...
Leva här och nu
Vi lever sällan här och nu, menar Elizabeth, utan alltför ofta slösar vi vår energi på att oroa oss för morgondagens arbetsuppgifter, vi ältar allt det som gick fel igår och har ont i magen av stress över allt man ska hinna med under dagen.
Hon menar att om du istället försöker att vara närvarande i det som sker precis just nu och fokuserar på det du för närvarande sysslar med, så missar du aldrig allt fantastiskt som sker runtomkring- ett ansiktsuttryck eller en fråga som skulle kunna skapa reflektion och insikt. Nog så viktigt i privatlivet, men också i affärsvärlden.
Elizabeth Gummesson arbetar med personlig utveckling och är certifierad coach (International Coach Federation), har deltagit vid en UGL-utbildning samt är certifierad inom sorgbearbetning. Hennes klientel består av såväl privatkunder som organisationer. Hon reser land och rike runt med sin föreläsningar kring ämnet och lockar alltid en stor publik. Boken är hennes första, och gavs ut i 2009. Sedan dess har hon gett ut ännu en bok "Svartsjukeakuten" 2010. Elizabeth är ideellt engagerad i BRIS samt medlem i Rådet för Ecpat.