Företagens verklighet basuneras hela tiden ut som förändring, förändring och förändring.
Citatet ” det kommer bara att finnas snabba företag och döda företag” uttalades flera gånger under ett ledarskaps seminarium jag nyligen var på. Alla nickade och höll med, inte en enda, av de närvarande ledarna i församlingen ifrågasatte uttalandet.
Hjälp tänkte jag, min slutsats är att de tror det är sant.
Det spännande i denna frågeställning är inte huruvida den är rätt eller fel. Det riktigt spännande är hur dessa framgångsrika ledare, som nickar och sväljer, definierar förändring.
Om definitionen på förändring är att någonting ska göras annorlunda, kortsiktigt, så får nickningarna en betydelse. Om förändring innebär att något ska kunna ses och upplevas som en förbättring, kort- och långsiktigt, får nickningarna en annan betydelse.
Majoriteten av de ledare jag möter och har mött har ett stort inneboende motstånd och ofta en total motvilja mot att se nuläget som det verkligen är. Vad som ligger bakom detta motstånd är säkerligen individuellt. Vad som dock är uppenbart är att modet saknas att stanna upp, konstatera nuläget och lyfta på de stenar som krävs. Den enda gång detta eventuellt kan ske är om jag som ledare är ny och kan skylla alla ”skuggsidor” på en företrädare. Även då saknar de flesta ledare tålamodet, jag vill visa min kraftfullhet direkt.
Denna brist på tålamod, insikt och mod gör att startpunkten på de flesta förändringsarbeten ligger långt ifrån människorna i företagets verklighet. Startpunkten baseras på ledarens eller ledningsgruppens subjektiva samt ofta mycket skeva och tillrättalagda bild av verkligheten.